Varför håller jag relativt tysst om att jag älskar glee? jag tycker inte serien är sådär, jag tycker inte att serien bara duger... Jag anser att den räddar liv! Kanske låter befängt för folk som inte förstår och inte gillar serien, men folk som känner att de inte passar in och att de inte har någon att vända sig till så är den här serien GULD. 

Det är som Ryhan Murphy säger, serien är om "the underdog". Den handlar om dem som verkligen räknas som annorlunda bland alla andra. 

Jag känner att jag inte passar in vart jag än kommer, vilken skola jag än gått i. Det är rätt ledsammt och när jag jag läser det jag just skrivigt ner, rätt deprimerande. Det ända jag vet att jag tycker att denna serie är fantastisk.  

So to all you glee haters... F* the he* of

Tack , du om någon borde veta vad den betyder för mig. Du har nu förstört denna dag. Det har aldrig vart på tal om att göra den mindre. Så jävla besviken på dig att jag vet inte vad. Hur fan kan du lägga en sådan sarkastisk och elak komentar? Bara för att du hatade honom mot slutet så betyder inte det att jag inte får sakna honom. Detta är mitt sätt att sätta punkt på hela historien, det hela är över nu. Och att du inte kan vara vuxen nog att stödja mig i det. Fine för mig. Trodde fan inte det här om dig. Att mormor är trångsynt kan jag gå med på. Men fan inte du.F

Jag har fått fantastisk mycekt respons på tatueringen jag påbörjade idag och jag vill bara säga tack så mycket till alla. Ni anar inte hur mycket detbetyder att ni tycker om den, då den är så personlig och kännslomässigt laddad för mig. Så jag hade tänkt att jag ska dra lite om varför och vad denna tatuering faktiskt betyder. <3

Jag har alltid velat tatuera ryggen. Förut så ville jag ha vingar som gick ut från skulderbladen och sträckte sig ner över båda sidorna och slutade precis i början av rumpan. Jag kan än i dag tycka att det är en av de snyggaste tatueringarna om de är gjorda rätt. Men sedan så hände det som hände. Alla kanske inte vet vad som faktiskt hänt så jag kommer kopiera in texten jag skrev ungefär en vecka efter att det hänt. Tårarna strömmar upp i ögonen bara jag tänker på det, dock är det inte på grund av smärta utan utav ... lite lättnad och självklart saknad. Det är fyra år sedan onsdag nästa vecka. Därför känns det kanske extra skönt att tatueringen görs lagom tills dess. iaf.. here it comes..

"Det är som Tina säger... Så fort ens livs bägare är rest och fylld så välts den omkull igen. Jag, mamma och Gabriel åkte i torsdags norrut for att mor skulle på en anställnings intervieuv och jag och Gabriel skulle tillbringa helgen tillsammans. Det var redan planerat ett jag skulle ta tåget hem på lördagen pga ett lajv möte som sker imorgon. Men det blev inte riktigt så... i fredags ringde mamma upp och sa att hon skulle komma och hämta mig istället för att jag skulle ta tåg. jag undrade varför och hon sa att hon hade glömt bort ett jobb som det var bråttom med. Fine tyckte jag och sa hej då. På lördagen (tidigare idag) så satt jag och spelade pokemon stadium (NÖRD VARNING!) med Rickards flickvän medans pojkarna körde starcraft. Mamma kom fram och blev hjärtligt välkommen in i Gabriels lägenhet, men när vi stod i köket för att göra i ordning te så sa hon det... Hon berättade att pappa har dött.... Farfar hade hittat honom död i huset i fredags. jag bara stirrade på mamma och började skaka och gråta. Jag vet att den största chocken inte har kommit än och jag samlar mod till den. vi får se om jag orkar någon mer skola den här terminen, ska iaf försöka. Men.. jag står inför det faktum att min far, min pappa är död. R.I.P Lars Christian Thorulf Oscarsson..."

Ursäktar textbomben jag kastar på er.
Men min pappa gick som sagt bort 2007-01-17

Men varför all detta? Jag har alltid älskat big ben. Tycker dess tavelur är fantastiskt vackert. Klockslaget är även inställt på 18.07, det klockslag mina systerdöttrar båda var ute i världen. Varför? Jag ville "hedra" min syster och hennes familj och avsätt vad som händer så kommer de alltid ha döttrarna.

Blomman som hamnar på ryggen är en pion, min mammas absoluta favorit blomma. Hon har älskat den blomman så länge jag kan minnas.

Datumen är min pappas födelse och dödsdatum, mer kanske jag inte behöver säga </3

Kugghjulen symboliserar att oavsätt vad som händer och vad man är med om så måste livet gå vidare.

Jag älskar min familj och oavsätt vad som händer oss så kommer jag alltid ha med er vart jag än går <3

Jag brukar säga att jag bara bloggar när jag mår dåligt och lite så är det väl. Jag bloggar för mig själv och för att jag ska få ut mina tankar och frustrationer på något annat. Eller  bara reflektera över en situvaion med mig själv i text format. Därför blir i vanliga fall många av mina blogginlägg snarare endast tankakr som cirkulerar omkring i mitt huvud och som oftast helt irrelevant information till omvärlden.

Oftast innheåller mina texter stavfel så som jag ser att jag skrivit "tankakr" istellet för tankar här över men jag tänker inte ändra det. Bara för att.

Just nu är jag ett tomt skal som flyter omkring på verkligheten och inte känner någonting. Vill inte känna något. Tänker bara på hur skadad jag är när det kommer till att börja varje mening med storbokstav, även när jag skriver på msn.

Världen är som bedövad och jag vill inte ha något mer med den att göra. Inte så som det är just nu iaf. Jag vill försvinna. Vill inte vara med. Jag vill driva på mitt moln av likgilltighet tills jag bestämmer mig från att klättra ner och gå vidare för mig själv.

I dont want to come down from my ladder.. and I wont let you climb up either.

Antar väl att jag får skriva ett lite seriöst inlägg iaf? Jag har lite ångest inför praktiken, eller jag har lite ångest över livet i allmänhet. Man skulle kunna kalla det åldersnojja men samtidigt inte. Beslut som är rätt avgörande måste tas och annat som är rätt avgörande måste fixas/lösas.

Under höstterminen har jag varit en sådan dålig individ i skolan. Jag h ar inte lämnat in någon skriftliguppgift och jag har halkat efter som ett svin i vissa ämnen. Jätte roligt.. Jävla skit säger jag. Jag vill verkligen inte. Min svensklärare vill jag skuta huvudet av så fort jag ser henne och ika så med alla skriftliga uppgifter åt höger och vänster.

Jag vill hoppa av Matte B och Engelska B för att jag är lat och inte orkar med de ämnena men samtidigt så behöver jag väl de poängen i framtiden.

Jag vill egentligen inte gå i skolan utan börja jobba. Tjäna pengar. Komma någon vart. Jag är så trött på skolan.

Rant om skola klart. Rantar kanske mer om annat livs avgörande senare..

 

Fy fan vad arg och besviken jag kan bli på vissa männsikor som tar till sådana jävla diva fasioner i tid och otid! Att det är en människa jag tidigare kritiserat för dess handlingar dessutom ska vi ta upp dessutom. Ja som många av er vet sammalr jag på dockor, yada yada och nu har det kommit upp en diskution om "regler" i hobbyn. Eller förlåt.. "oskrivna regler".

Sedan när i hela världen kom detta till? Vilken dåre var det som ansåg sig hade rätten till detta? Du på din höga häst kan fan gå och ta sig någonstans för detta är inget jag tänker acceptera. Oh nej, någon tog samma namn som du har på din docka... Tulle dig. Har du inte större problem än så?

Lucky you.

Ångesten river i kroppen och tårarna är påväg att välla fram. Många förstår inte hur det känns och anser en töntig för att man reagerar så hårt över ett par kilon. Varför kan man undra? Jag blev kallad diverse saker under tiden i grundskolan. Två var tjock och äcklig.

Jag har aldrig tyckt om idrott, nu när jag tänker efter är det antagligen mycket pga detta. I alla fysiska aktiviteter har jag alltid haft sinnessjuk prestationsångest och det är något jag lider av. Jag klarar inte av att gå till bevakade gym där en tränare glider omkring och synar vad man gör. Känner mig för utstirrad, som om varje osynlig fettvalk är avslöjad. Jag bryter ihop över det här.

Jag har i år nu pendlat mellan 63-68 kilo, men när jag stälde mig på vågen och den visade 69.3 så rev ångesten i mig. Jag är fånig, det finns det som väger mer och har mer problem än jag men det är mitt huvud som spökar med mig.

Argast blev jag på min storasyster när detta upptäcktes och jag vet att hon kommer läsa det här det är väl därför jag skrier ut det. Min syster  har aldrig haft några problem med att väga för mycket. Den gången jag hört henne klaga var när hon var gravid med tvillingarna. Jag frågade hur mycket hon vägde och hon angav samma vikt som jag vägde för tillfället. Hur tror du det känns? Jag har alltid vägt mer än henne i åratal nu och inte ens när hon har tvillingar i magen och är stor som ett hus väger hon mer än mig. Och nu så säger hon att jag är töntig för att jag gått upp i vikt. Ursäkta syster men dubbelstandard.

Jag är inte tjock det vet jag, men jag önskar ändp att jag tappade ca 9 kilo och fick ligga på 60 sträcket iaf.
Iaf för första gången sedan jag var 10.

Det har blivigt mycket klagande på senaste tiden och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Jag har verkligen inte varit på bra humör de senaste veckorna. Detta har varit en utav de jobbigaste månaderna på länge! Men nu är det en ny månad och jag ska försöka rycka upp mig och må bättre. ... Från och med imorgon.

Okej, för er som har missat det så går jag textilagymnasiet i sthlm och pluggar textil/mode/design. Under datordesignen som vi har varje tisdag morgon så har vi haft en uppgift som gick ut på att välja en stil och sedan göra ett collage, sammt pressentera. Jag själv hade valt steampunken som jag har haft rätt bra koll på ett jävla tag, men vissa tog ju stilar de inte hade en susning om. Nu kommer jag låta som en besserwisser MEN en av tjejerna i klassen hade tagit stellen "geek" eller tönt-stilen som hon sa. Jag blev faktiskt extremt förolämpad och åter igen ... hon  hade ingen koll... ingen koll alls.

Hon beskrev det som att stilen kom upp när datorerna kom och man satt mest instängd hemma och inte umgick med folk soch inte viste hur man klär sig. I samma run sitter jag med den (idag) mer räknade "nörd-uniformen". Dvs, lite stora byxor, Långärmat med en t-shirt med tryck över den tröjan, mössa och pokemon örhängen. Nej det är väl inte det snyggaste men ändå? Hon själv är ju ett jävla stolpskott.

Det ska väl även tilläggas att männsikan i fråga anser jag som den dummaste i hela klassen och den som går de flesta på nerverna. Tack så mycket, jag visar dig fingret och du borde läsa på lite mer innan du dömmer en hel jävla kultur av nördar som är betydligt smartare än du......

Jag vet inte, jag måste verkligen stanna upp och fundera ibland. Vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Var det verkligen så smart det där? Jag vet faktiskt inte... Jag är nog inte ensam om att ha de tankarna, absolut inte men ändå? Var det så smart att skriva/säga så hur tolkade personen det där? Tolkade hon/han som jag hade tänkt eller gick det helt åt pipan med den saken?

Herregud vad jag svammlar... Sånt händer väl när man är sjuk?

Arroganta jävla nippertippa. Jag skiter blanka fan i att att vi inte har mer än en timmas lunchn någon annan dag men vad är det då för fel på att få ha det då? Jag börjar hellre klockan 8.00 på morgonen än att börja 10.25. Sovmorgonar är jävla waste of time i min värld. ¨Så bugg of och låt mig vara sur över att jag får sova längre, äta kortare och sluta senare.

jag trodde att jag kommit över det här med att ta illa upp när någon kritiserar mitt utseende. Jag menar, det är vad jag fått leva med halva mitt liv. Först med fräcka antydningar om att jag var tjock och ful och ingen ville umgås med mig, detta var under mina första år i grundskolan. Sen var jag konstig och antydan till att jag är fet har jag fått höra konstant från flera håll.

Nej.. inte mer rant nu.. possetiva tankar.. kom igen .. Oscars bild får säga allt

Nej fy vad skriver jag..? Det är väl iaf vad denna dagens syfte är. Rulla till barnmorskan för att på nytt recept på p-piller. Även om jag nästan blivigt sugen på att bli mamma efter att min syster fött sina tvillingflickor så nej. Jag kan inte förstå hur man väljer att skaffa barnnär man är så pass ung som jag endå är.

Om det hela är oplanerat kan jag ha lite mer förståelse. När man sitter här så är det lätt att säga att man skulle springa hela vägen till akuten och få dem att abortera ungen på stört, men jag tror det är något helt annat när man väl sitter där. Ett foster är förvisso inte ett liv i min mening men det är ett kommande liv. En eventuell framtid.

I mina ögon är tonårsmammor lite av vardagshjältar på sätt och vis. För om man får blickar efter sig för att man har turkost hår och pikar över att man gillar piercings och tv-spel, kan jag bara tänka mig hur många moralkakor och blickar en tonårsmamma får.

Fast vad vet jag? Det är bara speculationer från mitt håll.

Inte skrivit på ett rätt bra tag. Men det är väl sådant som händer antar jag. Just nu sitter jag och ser suddigt och försöker se om jag kan skriva ett vättigt inlägg ändå även om jag inte ser vad det står på tangenterna. kan väl tänka mig att det är ett bevis på att man suttit vid datorn för mycket huh?

Det är helt fantastisk hur mycket man kan ljuga för sig själv. Det är vad jag gör just nu och det är antagligen det jag kommer göra ett jävla bra tag. Har du någonsin tänkt på att man inte riktigt kommer över sin "föredetta" fören man träffat någon ny? "Bullshiet", you think but you know what? I dont care what you think. And thats the way it is. At least for me.

Now stop beeing emo and give it a chance... stupid

En av mina bästa killkompisar är ofta på mig att jag inte klär mig ordentligt trotts att jag kan. Jag klär mig gärna, som idag i ett par slitna jeans, ett lnne och en tjocktröja. Enkelt, ledigt och bekvämt. Jag kan klä mig snyggt och fancy det vet var enda kotte som sätt min garderob men det är fan inte alltid man orkar.

Varför kan man bara inte klä sig lite hur som utan att slippa folks gnäll? Detta tänker jag stärka med att vara osminkad i skolan idag. HAHA.. gud jag är en sådan revolutionär.

Det var ju inte riktigt såhär jag hade planerat min dag. Har praktiskttaget legat i sängen och halvsovit hela dagen hittill soch klockan är 16:30. Vad i helvette och det som är strålande sol ute. Tror det har lite med att göra att det jag planerat blev väldigt inställt och därför ledsnade jag lite på livet. Oscar är i Sala, Emma är pank och jag har absolut inte råd med kulturnatt-passet annars skulle denna dag kunnat vart awesome, men så blir det inte.

Jag brukar ofta säga att jag kommer väl överens med min mor och det gör jag. För utom det faktim att när det kommer till mitt utseende har jag inte rätt att göra någonting.

Många tonåringar röker, super och ligger runt bakom ryggen på deras föräldrar. Detta är något jag aldrig gjort. Min mor har alltid fått veta vart jag är, vad jag gör och när jag är hemma.

Innan jag flyttade upp till jämtland med henne så hade jag en väldigt utstickande klädstill. Det var svarta byxor med nitar och kedjor, rutiga jeans, bandtröjor och så vidare. Jag skulle klassas som ett emo i mångas ögon. Dock så var jag väl mer regelrätt hårdrockare, men det hör inte hit. När jag flyttade reduserade jag min garderob och började klä mig mer "normalt" jag kan inte påstå att jag hörde till normen, men det blev inte lika mycket rabalder i den lilla byn som det hade blitt om jag klätt som när jag bodde i Sthlm.

Detta gjorde jag för hennes skull. För att HON skulle slippa tjafs och bli till åtlöje. VIlket egentligen var ett jävla hyckleri eftersom hon uppfostrat mig till att vara den jag är och strunta i andra., men på sätt och vis kan jag förstå henne.

En regel hon alltid haft är att piersings, tatueringar och andra bodymodifactions är strängt förbjudet! Förutom i öronen. Hon har alltid sagt att i öronen får jag göra vad fan som för det är något som kan växa igen snyggt och är lätt att dölja.

För ett tag sedan började jag töja örat... Hon har sätt mig med 6mm töjningen och muttrat lite surt och jag sa redan då att jag funderar på att gå så "långt" som 10mm. NU när jag håller på att pressa in 10mm så ringer hon upp. Hon skriker och gormar om att "NÄR DU FÖRSÖRJER DIG SJÄLV OCH KAN STÅ PÅ DINA EGNA BEN" and so on...

Here is a newsflash for you. You don't ern the money to pay my bills. That money I get from the goverment because my dad died, from studiesuport och jag vet fan inte vad inakorderingsbidrag heter på engelska. Du betalar min räkning med pengar vi får efter pappa och självklart skulle jag inte klara mig om du inte la till lite extra. Men de där lite extra är inte mer en vad någon förälder lägger ner på sitt barn i månaden.

Ja jag har egen lägenhet, ja jag bor själv i sthlm och du verkar verkligen desperat med att rycka mig från mina drömmar och flytta tillbaka till mitt helvette! Ni som läser längre bak i bloggen kommer förstå vad jag menar. Jag trivdes aldrig i Jämtland med det aset till festman du har. jag hoppar faktiskt hellre framför tåget en att jag flyttar tillbaka till den där jävla fängelse hålan.

Åter igen blir jag upprärd av en småsak. Tårarna kan inte sluta rinna. Jag behöver någon här nu.
Where is my prince in shinyarmor to rescue me from this dragon and take away all the pain?
The most emo statement for today

Jag hatar tjejer och idag blev det åter igen så uppenbart att en viss person borde skjutas i huvudet. Jag kan inte säga att jag är så jävla mycket bättre men när en vän man kännt i fem år börjar stöta på killen man var  intresserad av, råkar färga håret i samma färg som du och nu skriver under ett liknande namn som du haft i över två år på msn och bilddagboken. This pisses me of.

Det må vara jätte töntigt men jag kan fan inte hålla käften längre. Det känns som att ha en liten kopia som är två år äldre än en själv. Jag tänker ta ut min rätt som omogen liten skitunge som känner sig hotad men vet du vad? Jag bryr mig inte.

Det hela började med honom, vad fan tänkte du där? Jag hade öppet pratat med dig om att jag var intresserad och du hade sätt att han var intresserad av mig. Detta må vara gammalt men ändå. Du väljer iaf att lägga i en växel och stöter på honom, till och med följer med honom hem efter min utflyttnings fest TROTTS det faktum att vi pratade om fenomenet just under denna fest.

Du färgade håret till exakt samma nyans, nu har du tagit det namn jag nickat över nätet i över tre år och mer därtill. Min bägare har runnit över. Det må låta töntigt, men många bäckar små leder till en stor å. Jag vill inte ha dig i mitt liv längre.

Jag vet att detta inte är något som borde publiseras över nätet men det skiter jag i.

Har jag någonsin berättat att människor  fashinerar mig? Antagligen inte för det finns få där ute som skulle förstå vad jag syftar på. Jag säger inte att de inte finns, men de flesta skulle nog behöva en djupare förklaring. Jag ser mig själv som en åskådare i mitt eget liv och analyserar varenda val jag gör. Detta betyder inte att jag analyserar andra, för vad du gör för val kan jag inte göra något åt. Vi är lite som pjäser i ett enda stort spel.

När jag hör min katt jama på grund av ingen anledning alls så kan jag inte låta bli att tänka att jag gör likadant. Gör väsen av mig eller börjar prata om något jag vet att motparten inte alls finner intressant. Precis efter jag talat så inser ajg detta och känner mig dum. Jag vet faktiskt inte varför jag gör det, och jag har ingen konkret ursäkt till det.

"Väduren är impulsiv och tänker sig sällan för innan hon talar."
Det är väl så det är? - Rebecca