Tankar

Har jag någonsin berättat att människor  fashinerar mig? Antagligen inte för det finns få där ute som skulle förstå vad jag syftar på. Jag säger inte att de inte finns, men de flesta skulle nog behöva en djupare förklaring. Jag ser mig själv som en åskådare i mitt eget liv och analyserar varenda val jag gör. Detta betyder inte att jag analyserar andra, för vad du gör för val kan jag inte göra något åt. Vi är lite som pjäser i ett enda stort spel.

När jag hör min katt jama på grund av ingen anledning alls så kan jag inte låta bli att tänka att jag gör likadant. Gör väsen av mig eller börjar prata om något jag vet att motparten inte alls finner intressant. Precis efter jag talat så inser ajg detta och känner mig dum. Jag vet faktiskt inte varför jag gör det, och jag har ingen konkret ursäkt till det.

"Väduren är impulsiv och tänker sig sällan för innan hon talar."

Det är väl så det är? - Rebecca

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0