Att försöka finna motivation

Jag kan må bra över mig själv, min kropp, mitt liv. Sen tar jag ett steg in i det hemmet och allt bara brister.
Varför kan jag inte sluta gemföra mig själv med min storasyster?
 
Hon är sådär supermodel-snygg. Och jag är minst 30 kilo övervikt.
Dock så ger varje depritions/ångest attack mig en jävla kick av att vilja förändra. Motivationen slår mot mig som ett kraftigt knytnävesslag. Jag har hitills aldrig hållt det. Men vi får se om jag  lyckas denna gång. 
 
Jag gissar på inte, men min semester har ju börjat nu så antingen motiverar det mig eller så hamnar jag på den lata sidan och bara inte bryr mig. Vi får se helt enkelt. Blah. 
 

01-01-2013

Tappert blogg försök.

Hittills har inte ett skit hänt på jobbet.

Röd dag i sverige vilket resulterar i att ingen ringer/mailar, jag har ingen lust att spela dragonfable för att jag inte kommer kunna göra klart quest utan bara grinda sönder och facebook hänger sig något kopiöst.

Satt mig och kollade på saker jag ville ha och bang så band man sig på layway på två små dockor. Oj då.
Det är ohällsosamt för mig att inte göra någonting.

Försökte även skriva ett personligtbrev för att skicka jobbansökningar, gick det tro? Nej... men jag skickade till ”frågor om tjensten”-snubben. Får se om de är intresserade av en och om det ens är nån ide att sitta och försöka hitta jobb i sverige.

Är trött på låg inkomst och inga sjukdagar.
Hej så

En sådan där dag 3 månader senare

Kommer nog aldrig bli bättre på att blogga trotts att jag spenderar fantstiskt många timmar framför en dator på jobbet och hemma. Det nya som skett är väll begreppet "pojkvän". Whats up with that lixom? 
 
Jag vet egentligen inte riktigt vad eller hur jag känner ang det hela. Jag tycker fantastiskt mycket om honom men tyvärr så ligger tidigare misslyckanden kvar som djupa sår vilket gör mig.. Well, skrämd? 
Det är inget roligt att erkänna men så är det. 
 
Vi får se hur det går. 
 

It-företag eller kaninfarm?

För dem som inte är up to date med vad som händer i mitt liv kanske vill bli informerade om att jag numera är stationerad i Leixlip strax utanför Dublin på Irland i en av de största byggnaderna med under 3 våningar som jag tidigare vistas i. Säger dig mycket eller hur?

Nej men jag har tagit på mig en roll som innebär att folk på stora företag hemma i Sverige ringer mig som sitter på Irland när deras datorer och program inte vill samarbeta eller när deras hjärna tagit semester och de har fuckat upp sina inloggnings uppgifter. Arbetet kallas även för teknisk support för HP användare på svenska.

Tack och lov slipper jag privata användare utan tar mest hand om sådana stora jättar som Sveriges största bensinmacks huvudkontor, en av Sveriges största matkedjor och en av världens största ägare av diverse varumärken (tex choklad och annat jox).

Det var en liten snabb beskrivning som verkar relevant till titeln, eller hur? Nej inte alls faktiskt. Jag nämnde ju att jag jobbar i en stor byggnad eller hur? Lite mer än en halv kilometer från huvudentrén till min station så jag får möjligheten att rasta fläsket på arbetstid.

På väg till rätt byggnad är en fin liten (?) gång med glas från golv till tak med utsikt över gigantiska gräsplättar med... tja, vildkaniner...

Hur många som helst är dem. Ingen aning om hur de kommit dit och jag tror ärligt talat att ingen riktigt vet. Men det är väl en skön variation från skrivbordslivet I guess.



Rabbling about.

jag kan inte göra så mycket mer än att bara skriva. även om jag inte vet om vad, men jag är säker på att det var en typiskt dålig ide att hälla i sig en 250 ml energidryck. vad jag ska göra av mig själv är ibland inget annat än ett stort frågetecken. Just nu försöker jag bara koncentrera mig på det irriterande faktumet att blogg. se inte låter mig dela upp text i stycken for no good reason.
 
Är tillbaka i sängen nu i vilket fall i hopp om att falla till söms trotts energidryck. Allt känns rätt innehålls löst faktiskt. Jag gör inte mycket om dagarna, kan vara därför. Kommer bli så fult utan de där jävla styckerna jag försöker få till. undra vad problemet är. Oh well. Föröker komma på något intressant att skriva.. men nej.

Att sluta vara ett emetionellt train rack.

Jag vet inte vad jag ska säga. Åter igen sitter jag uppe och kan inte låta bli att låta tankarna skena iväg i panik. Bör kanske försöka ta hand om mina egna problem innan jag löser andras? Eller så använder jag det som en ursäkt till att glömma bort mina egna. Bara en tanke sådär. Det är ju inte det att jag inte vill hjälpa alls utan gillar att känna mig behövd så att säga. Men jag kanske borde ta i tu med mina egna som sagt. Kanske det bara kan sluta snurra i huvudet på mig. Det värsta är att det är alltid det samma som går runt även om det inte vore vara det. Jag blir trött på mig själv. I'm rambeling. Bajs.

Random ilska

Tydligen går det inte att göra stycken längre.. fuck you blogg.se

Duschfilosofi

Medan andra kanske sjunger och dansar i duschen är det alltid den platsen som får mig att tänka på saker och ting. Jag hade en diskussion med en av mina killkompisar för några dagar sedan då han blivit lite chockad över att en bekant spillt ur sig väsentliga saker angående sin familj första gången de hade träffas och han kunde inte förstå varför. Varför berätta en sådan känslig sak för en person du just stött på? Så det fick mig att tänka lite då jag själv är en sådan som öppnar upp mig för folk väldigt lätt. Att min pappa gick bort för nu snart fem år sedan, att jag bott i Gällö, att farsan var alkoholist, att jag blev sexuellt utnyttjad när jag var 13 och sådana saker är verkligen inte något som jag håller hemligt. Jag skulle kunna ta tag i en random person på gatan och berätta allt som hänt utav de 19 åren jag kommer ihåg. Varför? För det är ju oväsentligt och egentligen det som format mig till personen jag är idag. Bara för att folk vet detta om mig gör det inte att dem känner mig. De kan absolut bilda en uppfattning om mig, men inte mer än så. Det är så många i dagsläget som tror sig veta vem jag är, som anser att de känner mig fast de enligt mig bara känner mig ytligt. Jag känner bara dem ytligt. Få personer vet precis hur jag fungerar, vad som sker när jag väl bryter ihop, vad som försiggår i mitt huvud, i mina tankar. Vilka prioriteringar jag har och som jag faktiskt delar en viss typ av information med. Jag kan berätta samma sak för två personer, men jag kan berätta det annorlunda. Detta är en gammal teaterskada kanske men den ena reaktionen är mer riktig än den andra även om det är samma typ av information som flödar ur min mun så visar jag hur det faktiskt står till olika. Jag kan rycka på axlarna och nonchalant säga att jag inte bryr mig riktigt eller så kan jag se nedslaget och visa att trotts att jag egentligen inte riktigt bryr mig så har det satt spår. Åter igen vet jag inte riktigt vart jag vill komma, men ni kanske förstår?

Det slutar bara dåligt

Att såra någon annan är fan aldrig en rolig upplevelse. Sitter här kl 01.11 utanför min lägenhet och vill egentligen inte gå upp. Måste avsluta något som inte riktigt är och även aldrig kommer bli. Jag satt i samma sitts för två år sedan, då var jag 16. Denna gång har jag planerat att vara en bättre människa och göra det cleant istället för att skicka iväg honom och sedan ligga med någon annan. Ska fan inte involvera mig sexuellt med mina killkompisar. Slutar bara dåligt.


Dart?

Man skulle kanske börja skriva ner sina tankar såhär när man sitter på tunnelbanan. "moves like jagger" pumpar ut mina hörlurar, sitter och tänker på om jag ska till darten ikväll eller ej... Vi får se lite faktiskt. Har skol uppgifter som måste in. Borde även städa det sista och INTE fastna framför datorn...

Vi får se, pengar är det snålt med dessutom så yeh. Fuck it..


Uppdate

Det tog ett tag för blogg.se att skaffa sig själva en app. Tycker faktiskt att de är töntigt sena med det hela!

Vad händer då förutom att jag testar appen? Jag har fått ett ohälsosamt förhållande till Tumblr.. Tack och lov för att de har en app med, lite synd att man inte kan följa sina # taggar bara. Haha! Som ni märker så har jag fan nästan skalat ner mitt internät användande till nästan endast telefonen. Fast det är inte riktigt sant.. Jag älskar fan min dator.

Just nu tjuvlyssnar jag lite på phålmanselever som snackar om sina föräldrar och utvecklingssammtal. Ska snart in på mitt själv.. Blir nog fint. Hahha har dessutom en provning imorgon och religons prov.. Borde ta ett seriöst tag i svenskan dessutom. Under praktiken... Blir alltså körkort och svenska resten av året.. Oh joy


Interwebb

Can I tell you my feelings interwebb?
Can I trust you with this information about my insecurity?
Can I tell you that I'm afraid?

I don't know where my life goes.
What to do or how to live.
Were I will go or were I even should begin.

What is it that scares me?
Is it war? Is it fate? Is it someone around me?
No interwebb, it's the future.

Will I stand on my own?
Do I dare to take that chance?
Do I even want that life?

I don't know interwebb, I don't know.
Help me?
-Rebecca Oscarsson

En tanke

Varför håller jag relativt tysst om att jag älskar glee? jag tycker inte serien är sådär, jag tycker inte att serien bara duger... Jag anser att den räddar liv! Kanske låter befängt för folk som inte förstår och inte gillar serien, men folk som känner att de inte passar in och att de inte har någon att vända sig till så är den här serien GULD. 

Det är som Ryhan Murphy säger, serien är om "the underdog". Den handlar om dem som verkligen räknas som annorlunda bland alla andra. 

Jag känner att jag inte passar in vart jag än kommer, vilken skola jag än gått i. Det är rätt ledsammt och när jag jag läser det jag just skrivigt ner, rätt deprimerande. Det ända jag vet att jag tycker att denna serie är fantastisk.  

So to all you glee haters... F* the he* of

Beslutsångesten

Så jag missar andra projektarbete lektionen eftersom jag suttit i möte med min praktik platts så nu är ju det fixat och klart iaf. Känns skönt.

Det ser ut som att det blir klänningarna ändå tillsammans med hantverk E kursen. Det var Therese ide när jag pratade med henne om korsetten som nu ska sys i hantverk D kursen. Ska nog sy en enklare korsett till denna kors och sen sy kjolar och det till undertiden och sedan bara köra nästa termin… vi får se. Dom det är just nu så lutar det mot 1800-tals klänningarna faktiskt. Jag är dock fortfarande lite tveksam. Sak nog hem, beställa tid med klara och ta hennes mått. Hittade även massa jätte fina tyger på Ohlssons. Har ju även fått mor min att betala mina tyger och allt.

Tar jag mig vatten över huvudet? Kanske…

 


Det här med projektarbete..

Jag har för många ideer...

  • Jag vill sy 1800-tals inspirerad korsett med kjol och överliv till.
  • Jag vill göra smycken utav pärlor (pärlplattor).
  • Jag vill göra en "musikvideo" inspirerat av skolan och mode.
  • Jag vill sy lajvkläder

Jag vill göra så mycket mer men detta är väl de jag överväger. Vissa kommer bli kångligare än andra. Videon behöver jag andra människor till, dvs folk som är villiga att gå och se häftiga ut till en ball låt. Lokaler behöver hyras och kamera utrustning skaffas. Ett jävla pill helt enkelt.

Att sitta och lägga pärlplatta kommer vara rätt mycket materialkostnad och min handled kommer avlida, MEN däremot kan jag slö se på film och lägga pärlplatta... vilket är najs.

Korsetter ska vi ju ändå sy nu på hantverken så det är ju en liten räkmacka in på projektarbetet. Medel har jag redan och jag tror det kommer bli ballt att visa på slutvisningen, jupp jupp.

Lajvkläder är fan alltid bra att ha eftersom jag faktiskt åker iväg så himla mycket på lajv. Att få extra tid UNDSATT till detta vore toppen. + Att jag får sy balla kläder..

BESLUTÅNGESTEN.

Fick för mig nu att jag kanske kan lägga ut videorna som jag ska göra till nordens eden som projektarbete?.. Det hade vart jätte ballt... ahhhh.... Ångest. Dvs att att filma och redigera en nersliten miljö med post ap inspirerade kläder där konceptet till det lajvet förklaras.


RSS 2.0