Jag vet inte vad jag ska säga. Åter igen sitter jag uppe och kan inte låta bli att låta tankarna skena iväg i panik. Bör kanske försöka ta hand om mina egna problem innan jag löser andras? Eller så använder jag det som en ursäkt till att glömma bort mina egna. Bara en tanke sådär. Det är ju inte det att jag inte vill hjälpa alls utan gillar att känna mig behövd så att säga. Men jag kanske borde ta i tu med mina egna som sagt. Kanske det bara kan sluta snurra i huvudet på mig. Det värsta är att det är alltid det samma som går runt även om det inte vore vara det. Jag blir trött på mig själv. I'm rambeling. Bajs.

Medan andra kanske sjunger och dansar i duschen är det alltid den platsen som får mig att tänka på saker och ting. Jag hade en diskussion med en av mina killkompisar för några dagar sedan då han blivit lite chockad över att en bekant spillt ur sig väsentliga saker angående sin familj första gången de hade träffas och han kunde inte förstå varför. Varför berätta en sådan känslig sak för en person du just stött på? Så det fick mig att tänka lite då jag själv är en sådan som öppnar upp mig för folk väldigt lätt. Att min pappa gick bort för nu snart fem år sedan, att jag bott i Gällö, att farsan var alkoholist, att jag blev sexuellt utnyttjad när jag var 13 och sådana saker är verkligen inte något som jag håller hemligt. Jag skulle kunna ta tag i en random person på gatan och berätta allt som hänt utav de 19 åren jag kommer ihåg. Varför? För det är ju oväsentligt och egentligen det som format mig till personen jag är idag. Bara för att folk vet detta om mig gör det inte att dem känner mig. De kan absolut bilda en uppfattning om mig, men inte mer än så. Det är så många i dagsläget som tror sig veta vem jag är, som anser att de känner mig fast de enligt mig bara känner mig ytligt. Jag känner bara dem ytligt. Få personer vet precis hur jag fungerar, vad som sker när jag väl bryter ihop, vad som försiggår i mitt huvud, i mina tankar. Vilka prioriteringar jag har och som jag faktiskt delar en viss typ av information med. Jag kan berätta samma sak för två personer, men jag kan berätta det annorlunda. Detta är en gammal teaterskada kanske men den ena reaktionen är mer riktig än den andra även om det är samma typ av information som flödar ur min mun så visar jag hur det faktiskt står till olika. Jag kan rycka på axlarna och nonchalant säga att jag inte bryr mig riktigt eller så kan jag se nedslaget och visa att trotts att jag egentligen inte riktigt bryr mig så har det satt spår. Åter igen vet jag inte riktigt vart jag vill komma, men ni kanske förstår?

Ibland blir jag så jävla less på våran klass. Hv09 i ett nötskal att börja tjaffsa och ha sig så fort vi börjar ha faktiskta lektioner eller saker som händer.

Jag och Andrea var de ända som anmälde oss till att ta hand om en eventuell studenskiva. Lyckades boka möte och preliminärboka lokal. DIREKT får vi negativ respons trotts att vi dillar fram bra deals med olika företag. Blir så jävla arg. Men det kommer jag ranta om senare.

Nu har vi religon. Det kommer bli kaos.

När jag kysste honom kände jag ingenting. Verkligen ingenting och jag kännde lättnaden i mitt bröst. Men nu när jag ser någon annan skriva honom som "älskling" eller nått, även om det är på skämt. Fast när jag tänker efter så är även hon hans föredetta så det ligger ju sanning i det. Mitt hjärta värker lite. ah.. vart ska jag ta vägen?

Vad gör du när du ser hur en vän lider utav en annan väns hårda grepp?
Vad gör du när du ser en han förvandlas till en annan person?
Vad gör du för att bryta loss henne ur hanns grepp?
Hur gör du för att stå ut med vetskapen?

Jag bytte namn för att jag kunde.
Hur gjorde du?

Sämst på uppdatering. Men saker och ting flter på. Inne på slutspurten av två veckor med feber, snart är det alltså tre.. Men misströsta inte. I'm up and going anyway. Nästan. Febern tyckte inte att skolavslutning var en bra ide så nu har man usla betyg och sommarlov. Allt är bra.

Börjat kolla runt på bilar. Börjar fan känna mig stor nu. Lägenhet, körkort, bil och tatuering. sånt man måste ha när man fyllt arton.. eller? Jag vet inte. Hungrig är jag också... Well.

Sommar planerna gick i stöper så nu kommer min sommar bestyå av:

• Badförbjud pga tatueringen
• Plugg, för att rätta till betygen
• Sprit, stränder och parker.

Det är en bra plan.

Kan inte sova, vilket är rätt dumt. Körlektion om 6 timmar, borde verkligen sova innan dess. Tankar snurrar runt ligt en karusell i huvudet. Idag är det 21011-06-01. Ett rätt konstigt datum för mig då det är 4 år sedan pappa gick bort idag. Kanske är därför jag inte kan sova?

Eller så är det för att jag är dum i huvet ang en person jag träffat en gång. Varför blir jag alltid såhär? Skämms lite.

Att svinga på en lijan emellan världens bästa till världens sämsta självförtroende är något som får mig att nästan brista så många gånger. Jag kan bli så trött på mig själv och mitt eget destruktiva sätt att tänka, sammtidigt som jag kliver ut i världen som om jag vore det bästa som finns.

När jag får höra att folk är avundsjuka pga att jag har ett ego så undrar jag verkligen vad det är för person jag utger mig själv att vara. För när jag tänker efter, så var det länge sedan jag gjorde något helhjärtat ändast för min egen skull. Allt för länge sedan.

Detta måste låta som en saga för många, men jag är mycket av ett skal. Det medger jag fullt ut. Den glada sidan av mig som tar för sig och tar platts. Den som alltid flänger runt och är trevlig, jag hatar den sidan av mig själv. För egentligen är jag en väldigt lugn och framför allt... Jag är en väldigt blyg människa.

Jag kan minnas mig själv ha den konversationen med min storasyster för några år sedan. Hur hon själv sa samma sak och folk bara tittade på henne som om hon vore dum i huvudet. Rätt underhållande mest för att jag även då kännde samma sak.

Vart jag vill komma med allt detta vet jag faktiskt inte. Inte ens lite. Det är bara dravell som vanligt.

Jag har alltid undrat lite om jag var en karaktär i en av mina favoritserier. Vem skulle det vara? Sen gjorde hon den här låten och allt.. men gud jag sitter och lyssnar på den just nu och jag är redan tårögd. Första refrengen har inte ens börjat än.
Inlägget blev inte ens som jag ville. Skit.

Godnatt.

Jag har svårt att lite på folk. Nej, nu ljög jag. Det har jag inte alls. Jag litar bara inte på människor som det bevisats att de ljugit mig rakt upp i ansiktet när jag bett dem vara ärliga. Speciellt när det inte ens finns en ursäkt för personen i fråga att ljuga, det gör mig bara besviken på individen. Hur kan man bygga upp något tillsammans med en person, både när det kommer till vänskap eller till och med ett förhållande, om man inte är ärliga med varandra?

Är det bättre om man får reda på det på andra vägar? Nej, det är det inte.

Förstå min frustration och skyll hur mycket du vill på mig. Påstå saker som gör mig till en dålig person, för all del, varsågod. Jag gjorde dock ett bra val. Min födelsedag är snart och jag kan inte vara mer exalterad än vad jag är. Det kommer vara fantastiskt, jag kommer må bra, nej. Bäst.

Varför går jag omkring och har ångest över något som inte har hänt? Över något som troligen inte kommer hända? Hur kan jag redan ha fallit så hårt i golvet utan att ens träffat personen på ett tag? Jag vet att jag kände mig athraherad och intresserad av personen i fråga den där hösten vi möttes. Strax in på läsåret var det.

Det känns som om det andra var en paus, en undanflyckt, för där var jag önskad, men nu...

Allt är verkligen upp och ner. Hur kan jag ens känna såhär? Det är så fel men personen i fråga har så många aspekter jag önskar i en person att det driver mig till vanvett. Att det är en vän gör det inte heller bättre.. Tänk om allt skiter sig? Vad händer då? Antagligen kommer jag gå itu som vanligt. Känna mig värdelös, oönskad, oälskad...

Vill inte gå fram för snabbt, vill egentligen onte gå fram alls. Rädd för att bli krossad mot golvet igen.

Det hela är rätt skeft.

Trotts att jag inte gillar en låt så kan jag lyssna om och om igen på skiten. Trotts sådan tydliga stölder i Gagas senaste så älskar jag verkligen texten i den. Nu när hela min värld är vänd upp och ner av att person inte är lika ärlig med mig som jag hoppats, men det hjälpte mig att nise lite saker om hur jag själv känner.

Fingret i luften.
Roligt at de alltid väljer henne framför mig men älskling du vet att jag lägger undan alla mina kännslor för vem som helst för att du ska må bra, älskar dig <3

Fuck ye, blogg torkan är på topp. Sitter i skolan, första gången på tre veckor. Känns bra men som en jävla tortyr att gå upp klockan 06.00 istellet för 09.30 som jag gör under praktiken. Det var minst sagt kämpigt. Just nu har jag materialkunskap och sedan egentligen svenka. Dock inte denna gång (heller) för idag är det fan på tiden att hoppa in på biträdande rektorns kontor och hoppa av de två kurser som jag läser utökat. det låter hemskt men bay bay Matte B och Engelska B. Jag orkar inte dansa vals med er längre.

Ni vet en sådan där morgon man vaknar och känner att allt är knas, allt är bara på tok? Idag är en sådan morgon, speciellt med tanke på att jag vet att jag knappt sovit två timmar inatt. Från två till femhar jag praktiskt taget legat och stirrat upp i taket som en annan idiot. Har inte ens en konkret anledning varför.

Nu ljög jag, jag tror jag vet precis varför. Det var en sådan natt då tankarna inte ville låta en vara ifred. Men nu sitter jag här, 15 minuter efter att jag har klivigt upp. Pigg och klar i huvudet så som det fortfarande är söndag. Katten är jobbigt påträngande och ska kolla allt jag gör och den ända tanken jag här är "skit, nu hårar han ner mina leggins.

Större problem i världen finns det tydligen inte klockan 07.33 en måndagsmorgon. Ut med hunden ska man och försöka trycka i sig någon form av frukost. Tar med en redbull ur kylskåpet till praktiken. Det kommer att behövas om några timmar.
Over and out~~

Få ut frustrationen, andas, andas.. inte skrika..
Håll det innom dig och överreagera inte.
Något annat var tydligen viktigare.
...This shiet is choking me...

Sitter och lyssnar på fantastisk musik och som alltid, mitt inatten efter tolvslaget får jag en jävla knäpp och börjar städa. Mitt rum börjar bli fint nu. Lite mer saker måste inhandlas dock. Tankar flyger genom huvudet dessutom. Hur vill jag ha det egentligen?