För att fvara ärlig så kan jag inte ge vissa personer sympati. Människor som springer omkring och ler deras falska leende upp till öronen trotts att det syns lång väg att de inte mår bra, kan reta ihjäl mig. Men jag ska inte klandra, har gjort samma sak själv när jag var yngre. Jag höll in allt, berättade inget och log så alla skulle tro att jag var OK.
Problemet är: Det hjälper inte.
Att trycka tillbaka och hålla i negativa kännslor bygger upp ett slags hat över människan det handlar om. Eller, så kan det iaf kännas. Största hatet går ofta ut över sig själv för att man inte förstår vad den andra personen har emoten, vad man gjort för fel eller om problemet är att man bara finns till. En kännsla jag ledsnade på. Lika så att jag ledsnat på att ta otacksamma personers parti i något. Folk ska fan börja ta hand om sig själva, sluta med att stänga in allt och själv orsaka sin "olycka". Ta tag i era jävla problem och lev för fasen, har du en förälder som det känns som om den inte bryr sig om dig? Säg det till den, red ut saker istellet för att gå och vara långsint och förvärra situvationen.
Det gjorde jag och kanske nu kan jag få min mor tillbaka igen, iaf en liten stund varje dag.

Over and out~ / Miracuel

Eftersom jag vet att praktiskt taget ingen läser min blogg tar jag mig friheten att skriva vad jag vill <3

Jag måste ju bli bättre på att börkja skriva. Iaf funderar på att verkligen ta och spara till de Vw grejorna jag vill ha... jävla märkes kläder att vara dyra och underbara <3

Hej hörrni, två veckor sedan jag skrev nu. Oj oj skäms på mig men jag kan knappast göra något åt det. Sitter i Los angeles just nu och även om klockan är 14:30 hemma så är hon 06.30 här ^^'  Om drygt en timme drar jag och hannah iväg till disneyland! Ni kan ju gissa om vem som är lycklig X3 Igår tvingade jag mig själv att skriva vykort och måste även komma ihåg att ringa och skälla på mamma för att hon inte laddat på min mobil än D: nej nej, äta frukost var det ja. setdan disneyland. MOAHAHAHAH Puss på er slöfockar <3