Jag vet inte vad jag ska säga. Åter igen sitter jag uppe och kan inte låta bli att låta tankarna skena iväg i panik. Bör kanske försöka ta hand om mina egna problem innan jag löser andras? Eller så använder jag det som en ursäkt till att glömma bort mina egna. Bara en tanke sådär. Det är ju inte det att jag inte vill hjälpa alls utan gillar att känna mig behövd så att säga. Men jag kanske borde ta i tu med mina egna som sagt. Kanske det bara kan sluta snurra i huvudet på mig. Det värsta är att det är alltid det samma som går runt även om det inte vore vara det. Jag blir trött på mig själv. I'm rambeling. Bajs.