Som ungdom i dagens samhälle ses det som en synd att sticka ut ur mängden, att visa att man vågar och att det finns andra intressen för en femtonåring än fotboll och mode. Varken om man bor i en liten by i Jämtland eller nere i Stockholm så möts man av samma fördomar och reaktioner. En person som går fordon i Stockholm har exakt samma syn på Esteter som de fordonare i Sörmland har, iaf utifrån mina källor. Jag kan ju faktiskt erkänna att min hobby kanske inte är den vanligaste, men jag är väl inte mindre människa för det? Varför ska jag klassas som konstig pga det faktum att jag samlar på svindyra Asiatiska dockor? Självklart kan jag förstå ifall folk ifråga sätter min hobby, "femton år och leker med dockor? Konstigt", men jag blir förbannad på de människorna som får för sig att jag tex tänder på dockorna sexuellt. Ursäkta? Det är plast, det ser väl jag också? Jag har blandat in många tankar om fördomar i den här texten men det är ju ändå ett problem vi har i samhället. Måste dock erkänna att det är stor skillnad på fördomar i en storstad och en by på 700 pers.

Jag flyttade hit till lilla Gällö i Jämtland för snart ett år sedan efter att jag bott i förorten Hässelby hela mitt liv. Kan ju minst sagt säga att det varigt en stor omställning, men folk fungerar likadant här som de gör i Stockholm. Visst, de kanske bor på landet, har kor, får. hästar och pratar annorlunda, men en sak är säker. I Stockholm kan du bli grundlurad på affärer, det måste skrivas kontrakt, det finns videokameror överallt som fångar upp vad vi gör vid exakt tidpunkt, ni låser dörren så fort ni klivigt innanför dörren. Hur gör man här då? För att ta det sista exemplet så visst låser vi ifs varje kväll men annars klampar folk in utan att knacka och hälsar på och tar en kaffe, man har nyckeln under mattan, i brevlådan eller under en sten och vilka vet det? Jo hela byn. Man litar på varandra på ett helt annat sätt. Ganska fascinerande egentligen. Nu känner jag dock att jag skrivigt ganska mycket och jag kommer väl antagligen göra mer inlägg idag men det får den som läser detta leva med.

Puss, Kram och tandborste i rumpan / Miracuel