Beslutsångesten

Så jag missar andra projektarbete lektionen eftersom jag suttit i möte med min praktik platts så nu är ju det fixat och klart iaf. Känns skönt.

Det ser ut som att det blir klänningarna ändå tillsammans med hantverk E kursen. Det var Therese ide när jag pratade med henne om korsetten som nu ska sys i hantverk D kursen. Ska nog sy en enklare korsett till denna kors och sen sy kjolar och det till undertiden och sedan bara köra nästa termin… vi får se. Dom det är just nu så lutar det mot 1800-tals klänningarna faktiskt. Jag är dock fortfarande lite tveksam. Sak nog hem, beställa tid med klara och ta hennes mått. Hittade även massa jätte fina tyger på Ohlssons. Har ju även fått mor min att betala mina tyger och allt.

Tar jag mig vatten över huvudet? Kanske…

 


Det här med projektarbete..

Jag har för många ideer...

  • Jag vill sy 1800-tals inspirerad korsett med kjol och överliv till.
  • Jag vill göra smycken utav pärlor (pärlplattor).
  • Jag vill göra en "musikvideo" inspirerat av skolan och mode.
  • Jag vill sy lajvkläder

Jag vill göra så mycket mer men detta är väl de jag överväger. Vissa kommer bli kångligare än andra. Videon behöver jag andra människor till, dvs folk som är villiga att gå och se häftiga ut till en ball låt. Lokaler behöver hyras och kamera utrustning skaffas. Ett jävla pill helt enkelt.

Att sitta och lägga pärlplatta kommer vara rätt mycket materialkostnad och min handled kommer avlida, MEN däremot kan jag slö se på film och lägga pärlplatta... vilket är najs.

Korsetter ska vi ju ändå sy nu på hantverken så det är ju en liten räkmacka in på projektarbetet. Medel har jag redan och jag tror det kommer bli ballt att visa på slutvisningen, jupp jupp.

Lajvkläder är fan alltid bra att ha eftersom jag faktiskt åker iväg så himla mycket på lajv. Att få extra tid UNDSATT till detta vore toppen. + Att jag får sy balla kläder..

BESLUTÅNGESTEN.

Fick för mig nu att jag kanske kan lägga ut videorna som jag ska göra till nordens eden som projektarbete?.. Det hade vart jätte ballt... ahhhh.... Ångest. Dvs att att filma och redigera en nersliten miljö med post ap inspirerade kläder där konceptet till det lajvet förklaras.


Uppoffring

Att gå upp en timme tidigare för att åka på möte med ett student företag  är inte det bästa valet i mitt liv. spc pga otacksamma jävlar i klassen. Jag gick in i det hela med en possetiv inställning om att folk skulle uppskatta att någon faktiskt tar tag i det hela. Är så fallet? Nej.

Jag och Andrea har inte fått något annat än klag klag klag. Så jävla trött på det. Fortsätter det hela kommer jag kasta papprerna i luften och uttrycka orden "skit it då". Så får folk lösa det själva. Det är så jävla typiskt om just våran klass inte skulle ha en skiva...


Kaoset börjar

Ibland blir jag så jävla less på våran klass. Hv09 i ett nötskal att börja tjaffsa och ha sig så fort vi börjar ha faktiskta lektioner eller saker som händer.

Jag och Andrea var de ända som anmälde oss till att ta hand om en eventuell studenskiva. Lyckades boka möte och preliminärboka lokal. DIREKT får vi negativ respons trotts att vi dillar fram bra deals med olika företag. Blir så jävla arg. Men det kommer jag ranta om senare.

Nu har vi religon. Det kommer bli kaos.



Är det nu det börjar på allvar?

Tredje året på gymnasiet innleds och börjar väl bli verklighet nu när vi har våra första ordentliga lektioner imorgon. Även om vi på "Arbetsmiljö och säkerhet"s kursen ska gå och beblanda sig med de nya ettorna så känns det lite i magen. Imorgon har vi även religon och senare hantverk.

HAr blivigt inslängd i annordnadet utav studenskiva och flak dessutom nu. Det gör det hela lite verkligare, det känns även rätt orealistiskt. PLanerna om vad jag ska göra efter gymnasiet flyger ju iväg åt höger och vänster och som vanligt kan jag ju inte bestämma mig alls..

Fast dirt thing to do är att hitta en praktikplatts. Har tre ställen att höra av mig till. Hoppas hoppas hoppas.





Förrvirringen.

När jag kysste honom kände jag ingenting. Verkligen ingenting och jag kännde lättnaden i mitt bröst. Men nu när jag ser någon annan skriva honom som "älskling" eller nått, även om det är på skämt. Fast när jag tänker efter så är även hon hans föredetta så det ligger ju sanning i det. Mitt hjärta värker lite. ah.. vart ska jag ta vägen?

Jag bytte namn för att jag kunde.

Vad gör du när du ser hur en vän lider utav en annan väns hårda grepp?
Vad gör du när du ser en han förvandlas till en annan person?
Vad gör du för att bryta loss henne ur hanns grepp?
Hur gör du för att stå ut med vetskapen?

Jag bytte namn för att jag kunde.
Hur gjorde du?

RSS 2.0