Det har blivigt mycket klagande på senaste tiden och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Jag har verkligen inte varit på bra humör de senaste veckorna. Detta har varit en utav de jobbigaste månaderna på länge! Men nu är det en ny månad och jag ska försöka rycka upp mig och må bättre. ... Från och med imorgon.

Panik över att ingenting är färdigt, panik över att saker ligger överallt, panik över att knappt ha pengar nog att köpa en maddras. Varför är det såhär? Varför gör jag ingenting åt saken? Varför varför varför...

Varför gnager ångesten i mig? Är det höstmörkret? Ensamheten? Latheten? Jag vet inte. Snälla rädda mig ur det här? Du som redan har någon eller du som inte vet vad du vill.

Allt är åt skogen.

Hejsan världen.
Ibland får jag bara huvudvärk på tillvaron. Kunde glida in till jobbet lite tidigare idag är vad jag hade förväntat mig och allt verkar frid och ffröjd, inga problem licksom. TILLS jag sätter mig vid min gammla arbetsdator. Cheen kommer fram till mig och visar att det tydligen hänt lite saker på datorn sen sist jag var här (två månader sedan) och saker har kukat ur... ORDENTLIGT. Inget fungerar som det ska, allt öppnas i word hit och ditt och allt är bara kaos...

Så jag börjar arbetsdagen med att totallt återställa min lilla plutt dator till sina fabrikinställningar. Får se hur det går men allt borde fungera som det ska, annars kommer jag flippa och kasta ut skiten genom fönstret... Srsly... 
Men vi alla vet att..

okej, dax att ordbajsa ner interwebb lite. Det är sällan jag mår riktigt jäkla dåligt, men idag var verkligen en sådan dag då allt gick i botten. Det blev bara för mycket med exakt allt, inget specifikt värkligen. Det känndes extremt töntigt när jag släppte allting och bara gick iväg för att lugna ner mig själv. Vad fan är det som är fel? Allt och ingenting. En vän sa åt mig att inte säga att jag hatar mitt liv, men det är extremt svårt just nu.

Och jag hatar självdestruktiva männsikor, just nu är jag en själv...