"Stockholm är så himmla vackert i natten." är tanken som dyker upp i mitt huvud när tunnelbanan passerar över Tranbergsbron mellan Krisineberg och Alvik. Att det är så många som går misste om att förstå hur underbar storstaden är. Jag kan förstå de hemma i gällö dock. Storstäder skrämmer folk som ä vana med mindre, så som hemma i Gällö. Livet här och livet där skiljer sig så enormt att det egentligen är hel sinnessjukt. Jag vet inte vad som drar mig mer till storstaden än till landsbyggden. Kan det vara för att jag är van och uppväxt här? Självklart har ju det en inverkan men jag tror aldrig jag skulle klara av att bo i ett litet sammhälle som gällö i hela mitt liv. Jag skulle nog vilja bort, kanske återvända när jag blir äldre men nej, ett litet sammhälle på 800 personer mitt emellan Österstund och Bräcke. En liten vårta på E14 om jag skulle få beskriva det som jag vill, men det får jag inte.

Vad skulle jag kunnat bli där? Jag skulle kunnat börja jobba på ica Gällö, tänker ju ändå söka jobb på ica/hemköp/coop här nere men ändå. Det finns så många fler val har nere. Så många fler möjligheter. Det låter lite som att jag ser ner på den lilla byn i Jämtland mellan Bräcke och Östersund och delvis gör jag väl det. Jag älskar den lilla byn och det var en bra livserfarenhet, me jag lässnade snabbt. Det hände inget.

Allt detta tänker jag på medans tunnelbanan stannar vid Islandstorget.