Jag började plöttsligt att tänka till. Jag har varit singel sedan mitten av Augusti förra året men det förhållandet som tog slut då räknar jag inte då jag tog honom endast för att han gav mig uppmärksamhet och det var våra vänner som kallade det förhållande först, inte vi. Det var som om vi inte bestämde att vi blev tillsammans.

Om man inte räknar med denna period på en och en halv månad så har jag varit singel sedan.. Ja sedan jag blev dumpad i början av april förra året. Jag börjar sakna att ha någon att krypa upp hos och bara koppla av, se en film och vila ut. Laga mat tillsammans och bara vara. Finns ju mycket mer i förhållanden jag saknar men jag behöver nog inte förklara vidare spc mycket.

Det värsta är att jag har tvingat mig själv till att inse att jag vill ha det här igen. Innan så total nekade jag och sa att jag absolut inte ville ha ett förhållande. Det var en lögn efter att jag träffat en person som jag är töntigt förtjust i. Inte kär, förtjust. Att inte kunna sluta tänka på en person är jobbigt speciellt eftersom man heller inte vill be all over. Jag skulle självklart kunna skriva till honom nu på engång att "hey, förstår du inte att det är dig jag gillar... Pucko".

But I dont want to be to obvious, but I allready have. ...

För att citera Aberlins låt Foreign language :

Boys speak in rhythm and girls in code

Tell it to me straight, give it to me now
Face forward, face forward...