Att kliva in i hemmets trygga vrå efter att paranoidt vandrat vägen från vällingby station till grimsta, är en otroligt skön kännsla. Att sedan kliva ut på balkongen och dra en djup suck av lättnad över att jag sluppit bli anfallen eller våldtagen är igentligen ännu skönare, men nästa fenomen var mer oväntat. Jag såg upp och isåg en sak, inatt ä det sjärnklart. Den våg av lättnad och frid som fökk över mig vid detta tillflle är svårt att beskriva. Jag ser lilla karlavagnen, jag ser orion med sitt bälte, jag ser stora björn.
I samma sekund har min katt insätt att jag är hemma och jamar desperat för attfå uppmerksamhet. Min katt, min trygga katt, välkomnar mig alltid hem, med samma välbekanta jamande som får mig att känna mig hemma.

Tack för att du finns min skatt.