Jag har aldrig varigt med om en så himmla stupid människa i hela mitt liv.
Igår när jag kom hem efter 8 timmars sittande på en buss ser jag en gigantisk ved hög på gården. Jag gör en hisknande min och på skämt så beklagar jag mig för mamma. När vi väl kliver ur skrattar båda två åt fåneriet, vi går in och sätter oss. Jag vid matbordet och morsan i soffan brevid honom i soffan. Jag sitter där och äter min panerade kyckling och läser aftonbladet och de ser på inspelningar som handlar om tsunamin. När jag är klar så ställer jag undan efter mig och trallar ner på rummet. Efter ett kort tag hör jag ett jävla bråkande. Så vad gör jag? Jo självklart lyssnar jag vad det handlar om och får höra att han proklamerar över att ajg är så jävla lat och veden och massa annat. Så jag tar insitaviet att dra med mamma ut på en promenad med Wilma. När vi väl går där ute så får jag höra att han hade frågat mamma om vad vi hade skrattat åt när vi klev ur bilen och hon hade ju självklart berättat att det var åt veden. Där hade han rökt i taket och ställt sig och skällt ut morsan för att jag ska visst vara med och stapla ved och si och så. För att lägga till så har det inte heller sagts att jag inte ska hjälpa till så vad det var han flippa över förstår jag faktiskt inte. Efter ett tag så kommer vi in igen och herr surskalle sitter fortfarande som en säckpotatis i soffan. Aja, ger morsan en kram och går ner på rummet igen. Det gick 3 jävla minuter om ens det innan idioten var igång och denna gången var det int eom veden. Utan det faktum att jag praktiskt taget finns. Man känner sig så uppskattad i det här huset ibland och folk undrar varför jag vill flytta härifrån? Iaf Katten drogs upp, den förbaskade fula lampan som katten haft ner, att jag aldrig kommer klara mig själv, att ... osv. Allt som går att hacka ner på. Självklart så försvarar mor mig in i det sista (Älskar henne oerhört). Det hela slutar ungefär med att morsan blir jätte sårad och arg och lämnar huset och åker iväg. Efteråt så går jag upp till en diskande surkalle som undrar vart diskborsten är och låtsas som ingenting har hänt. Fine tänker ajg och lägger komentaren (Väldigt lungt och sansat, inte otrevligt menat för fem öre). "Det där var väl onödigt?" menandes deras bråk. Oh herre jävlar.. där började skiten regna över mig. Det är mitt fel att han bråkar på mamma, mitt fel alltihopp, jag har dålig hållning och är fet. Etc etc...

Hela dagen slutade iaf med att han gick efter morsan och jag ringde min storasyster och berättade allting. Morsan kom hem precis efter att jag lagt på och jag bad henne komma ner och vi satt och pratade lite.  Tyvär känns det som mitt fel eftersom de bråkar över mig, men skithögen får fan ta och ge sig nu.

Som tur är slipper jag se aset på 4 dagar nu.
Juste! Och vad han än säger, jag kommer flytta härifrån så fort som möjligt.
Tänker inte lyssna på att jag inte kan klara mig själv av någon som bodde hemma tills han var 26 och hade mamma som lagade mat och städade åt honom.

Over and out.