Efter att suttigt och tittat på yttligare en söt romantikskomedi som gick på tv 3 så kommer jag helt enkelt ihåg den förvridna bilden jag har av mig själv. Att se på något sådant så här ca 1½ vecka efter jag blivigt dumpad av en kille jag verkligen falligt för är igentligen idiotiskt. Det man inte får se i sådana här filmer är ju just den biten, höll förhållandet? hittade han en ny? Hur gick det sen? Att leva i en värld där man tror att "he's going to be the one" är bara en idiotisk inbillning vi får av tv och för att inte tala om shojo manga där de alltid går bra i slutändan och vi alla vet att det kommer bli så.

Inget ont om min mor men jag vill inte bli som henne. Ha 3 giftemål bakom mig varav två verkligen gick åt skogen och sedan bli behandlad som om hennes kännslor vore en börda. Om ändo livet vore en shojo. Självklart får hjältinnorna gå igenom mycket tårar och trassel men det löser sig ju tillslut. Mitt liv känns som det kommer vara en enda lång trasselsudd av killar som dumpar en till höger och vänster och som helt plöttsligt inte tycker om en längre. Hur ska man hålla huvudet högt i en sådan situvation?

Jag känner hur orden bara rasar ner genom tangentbordet och in i datorn utan att ajg inte riktigt tänker migt för men det är bara ett svagt bevis i att jag skricer från hjärtat. Jag älskar dig Robin. Mer tänker jag inte skriva nu.